Att bli mamma


Hej på er! Fick nyligen en fråga som gav mig en tankeställare.

Att bli mamma var det som du hade tänkt dig?

Under graviditeten:
Jag minns inte riktigt vad jag tänkte. Jag tog mer dagarna som de kom då jag var väldigt nervös inför allt nytt som snart skulle ske. Givetvis var jag glad men undra flera gånger om jag gjorde rätt. Självklart kommer jag aldrig ångra att vår fina dotter föddes. Men det innebär inte att man aldrig tvivlar för det. 

Många gånger tänkte jag kommer jag verkligen bli en bra mamma. Vilket fick mig att tvivla på mig själv som mamma. Många tankar under graviditeten gick åt till att oroa sig för allt och inget. Hur skulle jag kunna bli en bra mamma utan några större erfarenheter av barn? Jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig som mamma. Jag är knappast ensam om de här tankarna men det gör det inte enklare för det. 

Efter Nora föddes:
Jag trodde aldrig att jag skulle oroa mig så mycket som jag gör. Jag är en allmänt orolig person men det blev inte bättre av att få barn. Nu har jag ännu en individ att oroa mig för resten av livet. Däremot fattar jag inte vad jag varför jag var så rädd för att ta i min egen dotter till en början. Det var nog för att det var nytt och för att hon var så liten. Men kärleken kom direkt vid första ögonkastet och är obeskrivlig. Hur kan en så här liten varelse vara så älskad? 

Att bli mamma var inte som jag hade tänkt mig. Det har varit skrik, glädje, stolthet, blöjbyten, kärlek, planering och mindre tid över till annat. Många kvällar/nätter i början bestod större delen av en krånglig mage. Det resulterade i en del skrik då vi inte kunde göra något. Det gick i alla fall mig att känna mig lite sämre som inte kunde hjälpa mitt barn. Hon sprider även så mycket glädje, stolthet och kärlek sedan hon föddes. Minsta lilla händelse hon gör får en att bli så stolt över henne. Jag går inte glömma alla blöjor, klädbyten och alla tvättmaskiner som gått sedan lillan kom. Hur kan en liten sluta ner sig så mycket? Vet att det bara är en uppvärmning innan det blir värre.

Att känna så här inför sitt eget barn hade jag aldrig trott. Men det är verkligen en underbar känsla att ha en egen familj. Att ha väntat så länge på detta var verkligen värt väntan.

Sluta skräm upp mamma

God morgon! Igår var en händelserik dag. Vi hade precis varit ute på en promenad och jag tar upp henne från vagnen. Då brakar helvetet loss ordentligt! Lillan gallskriker så att jag börjar undra vad jag har gjort för fel. Det var ett sådant där skrik så man hör att hon har ont någon stans. Då hon inte kan tala om vad som är fel och vägrar sluta skrika ringer jag sambon med hjärtat i halsgropen. 

Sambon var på arbetet och kunde inte göra mycket. Däremot säger han att jag ska prova att ge henne mat. Då jag inte allt för länge sedan hade gett henne mat var det inte min första tanke. Innan vi gick ut ammade jag henne så hur kan hon redan vara hungrig? 

Även sambon var orolig för Nora och ringde svärmor och rådfråga henne. Svärmor hörde snart av sig och så att hon skulle komma förbi. Snacka om räddaren i nöden. Medan svärmor var påväg hit lugnade Nora mer sig efter lite mat.

När svärmor/farmor kom förbi var lillan lika pigg och glad som vanligt. Svärmor kunde lugna mig med att det inte var något fel på lillan. Det som fick mig att reagera så kraftigt var att lillan har röda utslag på armarna och benen. Vi har ingen aning vad utslagen är eller varför de uppkommit. Vi kommer smörja utslagen med en fetsalva samt kontakta bvc. Hoppas att det ska ge med sig snart.

Stort tack till svärmor som dök upp på stört när hon behövdes. Det är aldrig lätt att vara mamma och veta vad som ska göras.

Besök hos farmor


Hej på er! Alla stunderna är inte så här mysiga med en bebis. Det hindrar inte mig att ändå dela med mig av de här härliga bilderna på mor och dotter tillsammans. 

Idag har vi varit och hälsat på farmor på hennes jobb. Lagom till vi skulle till farmor somnade lillan. Vilken timing! Jag fick väcka henne från skönhetssömnen och ge henne mat. Det gick förvånansvärt bra trots att hon nyligen vaknat. Sedan brakade hennes mage loss och det blev dags för blöjbyte. Trodde nästan att jag skulle få byta en till när jag kom fram till farmor men det slapp jag. 

Nora är lika populär som alltid hos de övriga på farmors jobb. Alla tycker det är så kul och mysigt med bebisbesök mitt i all stress. Franför allt farmor som uppskattade vårt besök. Lillan verkade också väldigt glad och gjorde en massa ljud till svar.

Resten av kvällen var hon lite små gnällig men piggnade till under kvällen som ni kan se på bilderna. 
RSS 2.0