Välkommen till världen Nora

Välkommen till världen efterlängtade prinsessa! Jag hade precis gått in i graviditetsvecka 39 (38+0) och hade svårt att tro att den här dagen skulle sluta med att jag låg på förlossningen. Det var vid lunchtid i måndags som allt satte igång, med att vattnet gick och inom kort gick slemproppen. Till en början var jag osäker på om det var vattnet som gått, men när vattnet fortsatte forsa och slemproppen gick var det ingen tvekan om att vår bebis var påväg. Jag hörde då av mig till sambon som då arbetade och berättade att vattnet och slemproppen gått och han tyckte jag skulle ringa förlossningen.
 
Första telefonsamtalet till förlossningen blev jag inte särskilt bra bemött. Personen jag talade med sa att jag skulle avvakta och ta på mig en binda. Om det visade sig att det började forsa mer fostervatten eller att jag började blöda skulle jag återkomma. Smärtan kom mer och mer regelbundet och jag ringde återigen till förlossningen och blev bättre bemött. Hon beslutade att oavsett om det blev värre med värkarna eller inte så skulle jag komma in vid 7 tiden samma kväll. De ville nämligen konstatera att vattnet hade gått. När jag ringde in till förlossningen var det några timmar kvar tills jag hade tid. Ju mer tid som gick ju jobbigare blev värkarna och strax innan halv 7 stod jag inte ut och vi åkte in mot förlossningen.
 
Vi blev väl mottagliga och inom kort undersöktes jag och det konstaterades att jag var öppen 3 centimeter. Det blev ingen hemfärd för mig utan jag blev kvar för förlossning. Under undersökningen var smärtan på gränsen till vad jag kände att jag klarade av och när vi fick ett nytt rum var jag tvungen att be om smärtlindring. Jag började med lustgas som säkert gjorde mer nytta än vad jag själv tyckte. Tillslut blev smärtan för jobbig och jag fick ryggmärgsbedövning. Vilken lättnad även att den värsta smärtan inte försvann så lindrade det i alla fall bättre än lustgasen. Med tiden började värkarna avta och det kändes som att jag låg där i evigheter. Jag fick röra på mig samt få ett medel i handen för att få igång förlossningen igen. Ju tätare värkarna blev ju svårare blev det att stå ut med smärtan och det kändes som att man låg där i evigheter med smärtan. Det var en lättnad när vår flicka äntligen kom till världen.
 
Det var ett litet och välskapt mirakel som lades på mitt bröst klockan 01:14 den 3/10. Känslan av att äntligen få se henne var obeskrivlig. Det var en mycket liten prinsessa som förutspått. Hon var 42 centimeter lång och vägde 2155 gram och bland de minsta jag någonsin sett. Måste berömma all personal som var med under förlossningen de var verkligen toppen! Tanken jag hade när jag låg där och några dagar senare var "aldrig mer igen en förlossning". Det är nog tur att man glömmer smärtan ganska snabbt då det är värt smärtan för att få träffa ett så fint mirakel.
 
Måste säga att det kändes mycket lustigt att inte ha henne i magen längre. Jag blev ganska van vid att ha en liten där inne men skönt att kunna äta "normalt" igen. Hade lite problem med att äta under graviditeten så var en lättnad att kunna äta som vanligt igen.

Graviditetsvecka 39

Välkommen vecka 39 Bild från (38+0)
 
Gravidkroppen: I vecka 39 är förlossningen väldigt nära. Om du föder för första gången föder cirka 70% efter beräknad förlossning. Det kan med andra ord dröja några veckor till innan det är dags för förlossning. Fortsätt röra på dig så gott du kan under tiden tills det är dags. Det kan vara genom promenader eller simning. Glöm dock inte bort att vila. Under vecka 39 känner många av kraftiga förvärkar. Livmodern tar upp all plats i bäckenet och större delen av buken. Den trycker mot brötkorgen och vissa upplever att det är väldigt jobbigt att vara gravid. Om du är rödflammig i ansiktet beror det på att hjärtat och blodomloppet arbetar hårdare än tidigare.
 
Fostret: Under vecka 39 är barnet cirka 50 centimeter och väger 3,3 kilogram. Barnets lungor rör sig rytmiskt och gör 35-45 andningsrörelser per minut. Hjärtat och levern förbereder sig på att fungera även på utsidan av magen. Detta ska fungera som en reserv de första dygnen innan produktionen av bröstmjölk kommit igång ordentligt. Fostrets hjärna utvecklas fram tills att barnet är 2 år. Sedan en tid tillbaka har barnets fingernaglar vuxit ut, men det är bara tånaglarna som är färdiga. Runt barnet finns nu cirka en liter fostervatten som regelbundet förnyas. I och med att det är ganska trångt för barnet kan det nu vara svårt att kännas dess rörelser. Dock ska barnet röra sig varje dag annars är det viktigt att kontakta sjukvården.
 
Tankar om föregående vecka: Jag har känt av att barnets huvud ligger långt ner och ibland kan det kännas riktigt obehagligt. Då barnet ännu inte är fixerat kan jag känna när den rör på huvudet. Tror även att det inte är långt kvar innan vi får se den lilla. Igår fick jag nämligen rejäla förvärkar som höll i sig i 3-4 timmar. Jag är medveten om att de kan dröja trots rejäla förvärkar så bara vänta och se vad som händer under veckans gång. Det kändes även otroligt skönt att veta att SF-måttet hade ändrats sedan jag var hos barnmorskan förra gången.

Barnmorskebesök sista trimestern #5

Igår var jag på återbesök hos barnmorskan och det märks att det inte är många besök kvar då varje besök går snabbare och snabbare. Jag har ett barnmorskebesök för vanlig kontroll och ett extra ultraljud. Om jag hinner gå på båda får vi se då bebisen kan komma när som. Barnmorskan sa sist att det inte är säkert att jag kommer gå på det sista besöket så vi får se vad som händer. Huvudsaken är att tiderna är bokade om de skulle behövas.
 
Jag fick mig en liten chock när jag blev upproppad av en annan barnmorska än den jag brukar ha. Hon berättade att min vanliga barnmorska hade gått och blivit sjuk tidigare under veckan. Det är tredje gången som jag har fått en annan barnmorska vilket jag tycker är lite tråkigt. De andra barnmorskorna har självklart varit bra, dock föredrar jag att ha samma barnmorska under hela graviditeten. Däremot kan jag förstå att de inte kan roför att de är sjuka det är ju mänskligt särskilt om man arbetar med människor.
 
När jag kom in på barnmorskans rum frågade hon hur det hade gått på det extra ultraljudet som gjordes i veckan. Jag svarade henne att SF-måttet såg normalt ut men att bebisen kommer vara lite mindre. Men att barnet ändå fick näring som det skulle. Barnmorskan svarade då "du kanske bara kan få mindre barn" och det är dessutom inget ovanligt och helt normalt. Sedan gick vi vidare till att lyssna på barnets hjärta som lät jättebra, trots att barnet blev lite störd av barnmorskan höll på med magen. Det skrapade rejält i hjärtljudsapparaten när hon höll på med magen och hjärtslagen ökade. Efter att hon hade mätt hjärtslagen gick hon vidare till att kolla SF-måttet, som faktiskt hade ökat från förra gången. 
 
SF-mått: 33 (närmare den högre kurvan sedan förra besöket)
Hjärtslag: 130 slag / minut
Blodtryck: 115/75 (precis samma som förra gången)
Rörlighet/fixerad: Ruckbart ej fixerad
 
Barnmorskan kollade även så att bebisen fortfarande låg med huvudet nedåt, vilket den gjorde även den här gången. Vilket jag även har känt emellan åt. Allt såg med andra ord bra ut förutom att bebisen kommer vara lite mindre. Dock är huvudsaken att barnet är friskt.
RSS 2.0