hemkomst från sjukhuset

Återförening mellan mor och dotter efter 10 dagar ifrån varandra.

Inatt sov jag relativt bra trots att jag fortfarande är kvar på sjukhuset. Det mesta var nog att jag haft svårt att sova under dagen som jag oftast behöver då jag lätt blir trött.

Men igår fick jag ett besked som gjorde mig lite orolig. Det är så att dränaget som jag har inte har tappat så mycket vätska och läkarna börjar fundera över vad de skulle göra. Men att höra läkarna säga att de var osäker på vad de skulle göra med mig kändes lite oroväckande. Men fick som svar att mycket hängde på vad mina blodprov säger. 

Det kändes som den längsta väntan hittills fram till ronden. Det gjorde inte saken bättre att de var lite sena. När de äntligen var hos mig fick jag höra att proverna såg bra ut och att en magnetröntgen skulle göras. De sa även att OM röntgen såg bra ut fick jag åka hem. Jag har hört det tidigare och våga inte hoppas helt då jag blev så besviken sist.

I och med att jag skulle röntgas fick jag inte äta någon lunch. Egentligen skulle jag behövt äta men fick lugna mig till efter istället. Även den här väntan var lång och jobbig, jag hade lite oro i magen för var som skulle hända mig. 13.45 satt jag och vänta på röntgen men ingen kom och hämta mig. Jag satt och vänta 30 minuter extra för att komma in och röntgas. 
Röntgen idag har den värsta hittills. Fy vilken smärta jag hade när jag fick kontraster, jag var gråtfärdig. Jag vill bara få det överstökat så snabbt som möjligt. Som tur var gick det fort och jag kunde snart komma tillbaka till avdelningen.

Tanken var att personalen skulle spara mat till mig men när jag skulle få maten fanns det ingen mat sparad. Jag kände mig riktigt arg och besviken. De skulle på att det var nya i köket som inte visste, oavsett är det inte okej.
Jag fick tillslut i mig lite och la mig sedan och vila och vänta på provsvaren.

Efter 1-1,5 timme kommer läkaren förbi oxh berättar provsvaren på röntgen. Läkaren har positiva nyheter JAG FÅR ÅKA HEM!! så inom kort tas mitt dränage bort och jag är super lycklig att få fira min födelsedag med min älskade familj.

Direkt när jag fick beskedet hör jag av mig till sambon som blir överlycklig. Gissa om någon har saknat mig 💕
Återföreningen med familjen går inte att beskriva ni är bäst.

Jag kommer nu vara hemma och vara så aktiv jag kan och fortsätta jobba på mitt mående. Är sjukskriven fram till den 14 men kommer ha läsarkontakt så om jag behöver vara hemma längre löser läkaren det. Men det märks att jag lätt blir trött så vila är ett måste för mig. Under nästa vecka kommer mina klamrar att tas bort och sedan är det bara att fortsätta och bli bättre och bättre.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0