Vår älskade kämpe ❤

Det här är samma dag som prinsessan föddes då var hon så liten att jag knappt vågade ta i henne. Hon vägde då 2155 gram och är den minsta bebisen jag sett.
 
Här är vår prinsessa 5 dagar gammal och har gått upp så duktigt i vikt.
 
Äntligen känner jag att jag orkar berätta om vad som hände efter att min dotter kom till världen. Jag vill bara poängtera att även om andra inte tycker att detta är en jobbig upplevelse så kände jag att det var jobbigt.
 
Klockan 01:14 den tredje oktober 2017 kom vår starke kämpe till världen och tog våra hjärtan med storm. Drygt en vecka innan hon föddes var jag inne på extra koll då hon var liten i magen och avvek från kurvan. Det konstaterades då att jag skulle få ett lite mindre barn men som var helt friskt, tack och lov. De snitta på att hon då vägde cirka 2300 gram, vilket inte riktigt stämde men det var inte långt ifrån. Jag visste även att mitt barn hade en annan blodgrupp än vad jag har och hade fått ta en spruta med anti-D under graviditeten och efter förlossningen. Att ha en annan blodgrupp än sitt barn innebär risker för barnet. 
 
Det kan hända att mamman bildar antikroppar om hon är Rh-negativ och barnet Rh-positiv. För att detta ska ske måste fostrets blod passera genom moderkakan in i ditt blod. Det är ovanligt att stora mängder förs över så att immunisering uppstår. Rh-immuniserad kallas om bloden blandas och du bildar antikroppar. Detta kan leda till att blodet förs in genom moderkakan och i fostrets blod och i sin tur kan det förstöra fostrets röda blodkroppar. Som leder till blodbrist. Fördelen är att barnmorskorna tidigt vet om mamman och barnets blodgrupper och kan tidigt ingripa med en spruta. Så det känns betryggande att jag lever i det årtioende som jag lever i. Måste vara hemskt att bli av med sitt barn innan man visste orsaken och kunde göra något åt saken.
 
Måste säga att de har haft ganska stor koll på både mig och min dotter under graviditeten. Vilket känns otroligt skönt! Noras första natt var otroligt lugn och det var svårt att släppa blicken från henne. Då Nora var liten när hon kom fick ersättning av personalen. Till en början var det väldigt svårt att få i henne maten då hon fick upp väldigt mycket fostervatten. Att barn får upp fostervatten efter födseln är inget ovanligt utan bra om de får ut fostervattnet. När hon föddes vägde hon 2155 och som andra barn gick även Nora ner några gram.
 
Första natten fick både jag och sambon inte överdrivet mycket sömn, då vi var inne på BB-avdelningen vid 05 tiden. Nästa dag flöt på lite för fort och det var mycket att vänja sig vid som nybliven förälder även att vi hela tiden hade hjälp av personalen. Kvällen kom och personalen sprang ut och in ur vårt rum. Strax före 01 kom personalen in och hämtade min dotter för att göra ett gulsotsprov. Om de stiger på skalan kan de antingen få göra en ljusbehandling eller blodtransplantation (om det är riktigt illa).

 
Det var riktigt jobbigt när de kom in och hämtade min dotter. Jag hade ingen aning om vad som väntade eller vad de gjorde. När de kom tillbaka med Nora låg hon i uv-strålar och solade för att sänka gulheten. Vi fick knappt ta upp henne från bädden hon låg i och knappt se hennes ögon då hon hade skydd för ögonen. Att stå hjälplös bredvid sin dotter och inte kunna göra ett dugg känns så maktlöst. Vi hade ingen aning om hur länge detta skulle pågå eller när det skulle bli värre eller bättre hela tiden tänkte vi de värsta.
 
Hon låg i uv-strålar i drygt 2 dygn och blev bättre av behandlingen. Under tredje dygnet låg kurvan stabilt och det såg ut som att det var påväg åt rätt håll. Äntligen skulle vi få åka hem tänkte jag, men så fel jag hade. Under vårt fjärde dygn på BB började gulheten att sakta men säkert att stiga igen. Ska vi aldrig komma igenom detta tänkte både jag och sambon och att vara i detta var otroligt jobbigt. Under det femte dygnet kunde vi äntligen koppla av hennes gulhet hade sjunkit och vi kunde åka hem. Det ända var att vi var tvugna att åka dit dagen efter för att ta ett nytt blodprov. Jag var så lättad att hela familjen äntligen fick komma hem. Detta hade jag väntat på i evigheter. Givetvis var det svårt att koppla av hemma dels för nya rutiner och om gulheten skulle öka till nästa dag. Måndag den 9/10 var vi tillbaka för att ta ett nytt blodprov. Jag ogillade att de tog blodprover efter 3 misslyckade försök, men det här blodprovet gick bättre och de slapp sticka flera gånger. Redan samma dag skulle de återkomma med svar om gulheten och båda gick vi spända och vänta på beskedet. Jag minns inte vilket klockslag de ringde men minns att det var en himla lång väntan.
 
Telefonsamtalet gav de beskedet vi väntat på så länge - hennes värden hade inte stigit och de behövde inga fler blodprover. Nu kunde vi äntligen koppla av! Vilken tuff start vår fina lilla flicka haft och vilken kämpa hon varit. stark och envis vad mer kan man göra än att älska denna underbara varelse.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0