Rutinultraljud

Äntligen var dagen kommen då det efterlängtade rutinultraljudet skulle göras. Självklart var vi på plats i god tid och fick naturligtvis sitta och vänta en stund på vår tur. Med anledning av att det var en student som utförde ultraljudet jag skulle på, tog saker längre tid än vanligt. Att sitta och vänta i väntrummet under tiden kändes sådär. Jag blev mer nervös av att sitta där och vänta på min tur. I och med att vi fick vänta längre fick det mig att fundera över, tänk om något var fel med den lilla sedan sist?
Efter sisådär 30 minuter efter utsatt tid fick vi äntligen komma in och påbörja vårt rutinultraljud. ÄNTLIGEN tänkte jag. Medan jag la mig på britsen för ultraljudet frågade hen lite allmänt om mitt mående. Då hon var oerfaren hade hen lite svårt att få till bra bilder. 
 
Att se vår lilla skatt på er stor skärm mitt framför oss var något nytt och kändes helt overkligt. Trots att jag hade sett vårt barn tidigare var det en annorlunda känsla. Den lilla där inne var väldigt livlig av sig och ville allt annat än att vara med på bild, med andra ord blev det svårt att få några bra bilder för att se så allt var bra. När studenten hade kämpat ett tag fick hon till alla bilderna hon behövde. Jag kunde äntligen andas ut allt såg jättfint ut. Jag var dessutom i samma vecka som jag tidigare fått reda på så beräknad förlossning kvarstod. Med andra ord 15 oktober. 
 
När vi märkte att hen började bli klar med alla undersökningar passade jag på och fråga om hen kunde se vad det var för kön. Svaret jag fick var: "jag tittade inte, dessutom är tiden ute nu". Kändes mig lite besviken att inte ens bli tillfrågad då jag anser att de kunde fråga i alla fall. Tydligen gör de inte så där jag bor. Eller om det helt enkelt var studenten som "glömde" att fråga. Jag passade då på att fråga om vi kommer få något mer tillfälle, svaret var nej. Efteråt fick jag reda på att man kan få fler chanser beroende på om det behövs göras fler ultraljud. Lite tråkigt att inte få ta reda på könet när man hade väntat på att faktiskt få reda på vad som finns där inne. Självklart spelar det ingen roll vad det är för kön, men är man inställd på att få reda på det så är det klart att man blir besviken.
Att betala för att få reda på könet känns inte aktuellt, så vi hoppas på att det behövs göras fler ultraljud. Men möjligheten finns ändå, vilket är bra. 
 
Det kändes tråkigt att behöva gå ifrån ultraljudet med en besviken min.  Fast o andra sidan vet man det till nästa gång. Hur är det där du bor har du fått möjligheten att få reda på vilket kön du väntar? Har du tagit möjligheten eller valt att vänta till bebisen kommer ut? 
Själv skulle jag gärna få reda på könet då man enklare kan sätta ett namn på den där inne istället för den eller liknande. Dessutom kan det vara enklare när man ska bestämma namn om man vet könet. Vi har tjejnamn klart, dock inte killnamn. Väntar med spänning på vad det blir.
 
 

Barnmorskebesök andra trimestern #1

Idag har jag mitt första besök hos barnmorskan. Inför första mötet visste jag inte riktigt vad jag hade att förvänta mig inför första mötet. Utan tog det som det kom. Jag fick nu ett ansikte på barnmorskan jag blivit tilldelad. Mitt första intryck av barnmorskan var att hon verkade trevlig och bra. När jag var inne på mitt första besök var jag inne i vecka 17, som kändes ganska sent för att vara första besöket hos barnmorskan.
Första besöket jag blivit inbokad på var en extra insatt tid och tid för inskrivning fanns inte. Fick vi reda på när satt och pratade med barnmorskan.
 
På första mötetet kontrollerade barnmorskan mitt järnvärde, vikten, blodsockret (hb), blodtrycket samt mitt urin. Det togs även rör med blod för att kunna ta reda på vilken blodgrupp jag och barnet hade. Att ta blodprov är inget jag föredrar men tyckte det gick bra och barnmorskan var väldigt lugn och förstående. blodgruppen är viktig att ta reda på om det skulle visa sig att mamman och barnet inte har samma blodgrupp. Om mamman och barnet inte har samma blodgrupp måste mamman ta två sprutor för att inte riskera att barnet stöts ut. Måste säga att det är otroligt bra att den här sprutan finns, annars kan kroppen stöta ut barnet. dessutom kan mamman bli sjuk vid barnets födsel om inte sprutan tas. Till nästa besök hos barnmorskan borde jag få besked om vilken blodgrupp jag har.
 
Så här såg värdena ut:
Invägningsvikt: 80,7 kg
Järnvärde: 152 (väldigt bra värde)
Blodsocker: 5,2 (normalt)
Blodtryck: 120/60
 
Jag fick stort beröm för mitt bra järnvärde, vilket kändes skönt. När jag fick reda på att jag var gravid fick jag tips om att börja dricka blutsaft. Hur värdet hade varit utan blutsaften vill jag nog inte veta. Dessutom äter jag multivitaminer för kvinnor som bland annat innehåller järn. 
Innan mötet avslutades bokade barnmorskan in fler tider. Nästa mötet som var inbokad var ultraljudet som både jag och sambon såg fram emot, då vi ville veta vad det var för kön på barnet. Jag fick även med mig en massa papper att fylla i till nästa gång vi sågs. Det var lite allmänna frågor om bland annat rökning med mera.
RSS 2.0